Marknadisering av kanelbullen

Under Almedalen har jag varit på ett antal seminarier där civilsamhället och den ideella sektorn lyfts fram. Ofta landar diskussionen i marknadsanpassning och professionaliseringen av den ideella sektorn i vårt avlånga land, och den befintliga oron som finns kring vad som ska hända när föreningar blir företag. Under LSU:s  (Sveriges ungdomsorganisationer) seminarium menade en kvinna att "snart kan man ju inte ens köpa en kaffe och kanelbulle på ungens fotbollsmatch utan att det ska bli en ekonomisk fråga för föreningen", eftersom många ideella föreningar nu är skattskyldiga till moms på samma sätt som företag är.  Likaså bygger många föreningsverksamheter på projektpengar, kortsiktiga projekt där föreningen ska uppfylla vissa krav för att få ekonomiskt stöd. Alltså blir föreningarna till sin organsiation mer och mer liknande företag. Detta är en komplex fråga som jag inte ska gå in på mer, men det finns massor av intressanta debatter och forskning kring detta ämne.  Det är intressant att nästan alla seminarier (ca 4 av 5) tog upp denna fråga och oron över den ideella sektorns framtid.

Hur ser det ut i er förening? Drivs ni av eget engagemang, eller formar ni er verksamhet efter vad projektpengarna efterfrågar?

Lovisa Neikter