Manifest

Vi är det som inte passar in i den urbana normen. Vi är platsen. Vi är konsten. Vi är den civila olydnaden. Vi är några av många.

Vi saknar

resurser, rättvisa, nätverk, samtalen, varandra, språket, att inte rörelserna rör på sig, det vi lämnat, där vi är, perspektiven, att få vara olönsamma, revolutionen, öppettider, sammanhang, lokaler, mötesplatser, konstutbildningar, fungerande institutioner, oss, kapital, finansiering, arrangörer, mod, fördomsfrihet, arbete utifrån att olika orter har olika kulturella bakgrunder.

Vi saknar ingenting och allt.

Vi vill samarbeta. Vi vill ge fler och fler bilder om och om igen. Vi vill vara och se förebilder. Vi vill vara i nätverk som lever. Vi vill bjuda in varandra. Vi vill lyfta röster som annars inte hörs. Vi vill skapa rum där platser som våra är i centrum. Vi vill äga våra platser utan att någon annan har satt en etikett på dem. Vi vill ha grundläggande kulturell infrastruktur i hela landet. Vi vill skapa utan att längta bort. Vi vill att kultur ska vara mer än storstadens kultur. Vi vill vända blicken mot normen, se vem som har makt att förändra. Vi vill att det ska vara lika nära eller lika långt från staden till landsbygderna som från landsbygderna till staden.

Vi vill backa varandra. Vi vill inte längre be om ursäkt. Vi vill fortsätta.
Vi kräver det vi vill.  

Vi vill se en trovärdig representation. Vi vill samla erfarenheter. Vi vill se ett medielandskap med en mångfald av bilder. Vi vill se fler verklighetsberättelser. Vi vill bygga kunskap. Vi vill se rum för förändrad utbildning. Vi vill skapa av landsbygd för landsbygd. Vi vill skapa aktionsgrupper mot urbanisering. Vi vill ta hand om oss som lever här. Vi vill se vad vi har här och inte spela på stadens dikterade villkor

Vi kräver det vi vill.

Vi ser

att storstadsfokus och centraliseringen av institutioner ökar segregeringen och polariseringen, minskar förståelsen, skapar språkklyftor, skadar demokratin, triggar motstånd och gräsrötter. Vi ser att konsten inte ska försvara storstadens kritik. Vi ser att det innebär ett motstånd att verka där vi är. Vi kan inte låta det gå längre än hit.

Vi kräver det vi vill.

Vi är platsen. Vi är här. Vi är konsten. Vi är den civila olydnaden. Vi är några av många. Vi är tillsammans. Det här är en början, det här är en fortsättning, det här är en självklarhet, det här är en kamp. Vi är fortsättningen.