Hur stoppar vi normaliseringen av rasismen?

Seminariet ”Hur stoppar vi normaliseringen av rasismen” där Feministiskt initiativ (FI) var arrangörer blev dagens höjdpunkt för mig. I panelen satt Victoria Kawesa, riksdagskandidat (FI), Sissela Nordling Blanco, talesperson (FI), Barakat Ghebrehawariat, demokratiagent och Jorge Londoño, vice ordför­ande i Rädda barnens ungdomsförbund. Det konstaterades att rasism är ett hot mot demokratin då rasismen inte ställer upp på allas lika värde. Att bekämpa rasism handlar om allas trygghet. Flera deltagare i panelen berättade att de inte kände sig trygga i Visby just nu då nazister tillåts delta i Almedalen. Det efterlystes kraftigare åtgärder från samhället. En förankring i samhällets gräs­rötter ger mer passion i politiken! Victoria ville vända på BSS (bevara Sverige svenskt), och istället säga BSB (bevara Sverige blandat).

Victoria, Jorge, Sissela och Barakat. 

Att det är väldigt få representanter från minoriteter i Sverige riksdag är en indikator på att Sverige inte kommit tillräckligt långt med det antirasistiska arbetet. Det är enkelt att kritisera nazister, som är otroligt extrema i sina åsikter, för en medelsvensson. Att ifrågasätta sina vita privilegier är däremot svårare. Diskussioner kring vithetsnormen, och även gärna ras, är viktigt för att komma vidare konstaterades av panelen.

En kritisk röst ansåg att diskussionen var anpassad för vita, och det var helt riktigt flest vita deltagare. Mina reflektioner kring detta är att Almedalen är ett väldigt vitt arrangemang dit stora organisationer med mycket pengar kommer. Avsaknaden av rasifierade blir då ett tydligt exempel på vithetsnormen som råder inom politiken. De som också behöver lära sig mer kring antirasistiska strategier är just vita som behöver bli påminda om egna privilegier.

De verktyg som föreslogs användas i kampen mot att rasismen normaliseras var kvotering av grupper som annars inte kommer till tals, ha ett diskrimineringsombud på varje skola, se över anställnings­former samt att analysera hur tillgången och tillträdet till samhället ser ut. Införa en myndighet för mänskliga rättigheter, bekämpa hatbrott, skärpa lagen kring hets mot folkgrupp och öka den antirasistiska kunskapen inom rättsväsendet var andra viktiga åtgärder som föreslogs.

Antirasism är en kunskap och något som måste praktiseras aktivt, det är mer än en åsikt. För att nå kunskapen behövs det att man ser historien och kan dra paralleller till dagens strukturella rasism. Det är svårt att förmå de som sitter på makten att ändra något av sig själva då de inte missgynnas av den rådande strukturen. Slutorden var att fundera kring vad medmänsklighet innebär i praktiken och sedan praktisera detta.

Malin Ohlsson